Mat för små människor

Igår kväll tänkte jag vara lite fantasifull och rolig. Vi stora människor skulle göra hembakad pizza så jag tänkte att också prinsessan skulle få något gott att äta. Jag hade en liten påse med färdigkokt kött kvar. Så då tänkte jag göra klassikern kokt kött i dillsås. Ni vet den där klassiska husmanskosten med lite syrlighet i dillsåsen?

Imat/grädde
Smör/Margarin
Vetemjöl
Dill
Kött
Citron
(Morötter)
Kallpressad rapsolja

Potatis


Jag blandade först smör och vetemjöl till en redning i botten av en liten kastrull. Sen hade jag i Imat och lite vatten. Det fick koka upp på låg värme. Sen tillsatte jag köttet. Mot slutet hade jag också i fryst dill och lite citron. Som alltid fick lite olja slå följe med anrättningen innan servering.

Till detta serverade jag kokt potatis. Jag vet inga grönsaker?! Jag hade tidigare på dagen helt själviskt använt upp de sista morötterna till min supergoda morotskaka så det fanns inga hemma. Annars hade det nog hamnat några morötter i köttet och såsen också.

Prinsessan tog en tugga och spottade ut den igen. Vi tänkte den var för varm så hon fick en tugga till. Hon spottade ut den... Efter ett par försök insåg vi att dillkött inte var prinsessans favorit. Då tog jag till desperata åtgärder för att slippa en hungrig donna inatt... Jag hade i en bit banan i tallriken. Så för varje sked donnan fick av dillköttet och potatisen fick hon lite banan med. Hon gick på det kanske fem skedar. Sen började hon sortera ut bananen och spotta ut resten. Då fick hennes far ta över...

Han lät henne känna på maten. Hon fick sin egna sked. Hans dom var att maten var så äcklig att hon inte ens ville gegga med den... Men med lite övertalning så gick det bra... Så prinsessan geggade med dillköttet och lite banan och pappa matade in en tugga då och då. Prinsessan tyckte fortfarande så illa om det att hon inte självmant tog de kladdiga fingrarna till munnen men en sked gick ner då och då.

Så efter ett tag var tallriken tom. OK, en hel del satt på flickan, stolen och låg på golvet men lite hade hon allt fått i sig. Det var vårt lilla knep...


Vi har valt att aldrig göra det till en kamp med maten precis som med sovandet. Hon får äta precis hur mycket hon vill eller hur lite hon vill. Är blodsockret lågt och hon är vrålhungrig då börjar vi med efterrätten och tar varmrätten sen.