Lovsång till att kunna ge päronet i klyftor
Favoriten till efterrätt är just nu ett mjukt päron. Vi har köpt ganska små så prinsessan sätter i sig ett helt till efterrätt. Då hamnar i för sig en hel del på golvet, bröstet och hakan men vi tror ändå att en hel del landar i magen.
Vi skär det i fyra klyftor som prinsessan sen själv kan gripa efter och hålla i medans hon girigt hugger efter den. Trots sin avsaknad av tänder så gör hon processen kort med päronet. Ibland blir hon för ivrig och då är det skönt när mamma eller pappa hjälper till att hålla. Hon biter av en ganska stor bit som hon sen idisslar så saften sprutar nerför hakan. Om någon bit undkommer massakern så spottas den lydigt ut.
Här kan det passa att informera om att prinsessan inte har fått speciellt mycket puréer i sina dagar. Vi tyckte helt enkelt att det var onödigt när hon så duktigt idisslade maten trots att hon inte har några tänder. Visst mixar eller mosar vi maten men lite mjuka bitar finns det alltid. Eller som i fallet med det mjuka päronet, där hon helt och hållet får mosa den i munnen.
För oss har den här metoden fungerat jättebra, men det är självklart precis som med allting annat upp till vilken personlighet ens barn har. Men nu är jag jättetacksam för att vi inte lyssnade på alla goda råd utan körde på magkänslan. Prinsessan kan äta från vår tallrik när vi är ute och det är mycket lättare att laga mat till henne hemma också. Jag bara har en liten kastrull stående på spisen där valda delar av vår middag släpps ner och får koka ihop.
Och nej, prinsessan har inte haft några problem med magen eller satt i halsen mer än andra barn. Hon är jätteduktig på att spotta ut de bitar som är för stora för att svälja.
Vi skär det i fyra klyftor som prinsessan sen själv kan gripa efter och hålla i medans hon girigt hugger efter den. Trots sin avsaknad av tänder så gör hon processen kort med päronet. Ibland blir hon för ivrig och då är det skönt när mamma eller pappa hjälper till att hålla. Hon biter av en ganska stor bit som hon sen idisslar så saften sprutar nerför hakan. Om någon bit undkommer massakern så spottas den lydigt ut.
Här kan det passa att informera om att prinsessan inte har fått speciellt mycket puréer i sina dagar. Vi tyckte helt enkelt att det var onödigt när hon så duktigt idisslade maten trots att hon inte har några tänder. Visst mixar eller mosar vi maten men lite mjuka bitar finns det alltid. Eller som i fallet med det mjuka päronet, där hon helt och hållet får mosa den i munnen.
För oss har den här metoden fungerat jättebra, men det är självklart precis som med allting annat upp till vilken personlighet ens barn har. Men nu är jag jättetacksam för att vi inte lyssnade på alla goda råd utan körde på magkänslan. Prinsessan kan äta från vår tallrik när vi är ute och det är mycket lättare att laga mat till henne hemma också. Jag bara har en liten kastrull stående på spisen där valda delar av vår middag släpps ner och får koka ihop.
Och nej, prinsessan har inte haft några problem med magen eller satt i halsen mer än andra barn. Hon är jätteduktig på att spotta ut de bitar som är för stora för att svälja.
Kommentarer
Trackback
